Underhållning
synonymer.se: "underhållning: nöje, avkoppling, förströelse, tidsfördriv, förlustelse, muntration, divertissemang; show, kabaret, varité, soaré, festlighet, tillställning"
Ibland kan man ju förundras över vad som klassas som underhållning. Nu för tiden är det lätt att fascineras över sådant som förr ansågs underhållande. Jag tänker på t.ex. gladiatorspel. Människor som slogs för sina liv, mot lejon, andra människor och gud vet vad - för att andra människor skulle ha något att göra, något att titta på. För de som befann sig inne på arenan var det på fullt allvar. De måste slåss för att få fortsätta leva sina liv (vad det nu var för liv att leva). Jag kan bli oerhört äcklad av att tänka på det. "Hur kunde man?!" Men samtidigt undrar jag ibland om det som vi kallar underhållning idag egentligen är bättre. Hur mycket av det som går på tv handlar inte om att se ner på andra människor och känna sig bättre än "de andra"? Eller att någon annan talar om för de stackars människorna vilka fel de gör. Sedan är ju vissa saker bara allmänt hjärndöda egentligen. Fotboll till exempel. Eller valfri annan sport. X antal vuxna människor springer, hoppar eller whatever så bra de kan. Varför? Jag kan inte låta bli att fundera över hur människorna som lever om tusen år kommer att uppfatta oss som lever nu, utifrån vad vi lät oss underhållas av. Vad vi ville se. Kanske lite på samma sätt som jag ser på de som är med i Big brother: som tragiska, mer eller mindre blåsta människor som tror att de är något - nämligen bättre än någon annan.
Jag menar inte att jag är förmer än någon annan. Jag tittar ofta och gärna på olika sporter på tv. Jag kan fastna framför auditionavsnitt av idol (när det bara är människor som kan sjunga kvar i tävlingen, är jag inte intresserad längre). Jag dömer människor - människor jag inte känner, inte har någon aning om vilka de är, aldrig har träffat. Poängen är att vi alla gör det, alltid har gjort det och med största sannolikhet kommer att fortsätta med det. Sorgligt men sant.
Ibland kan man ju förundras över vad som klassas som underhållning. Nu för tiden är det lätt att fascineras över sådant som förr ansågs underhållande. Jag tänker på t.ex. gladiatorspel. Människor som slogs för sina liv, mot lejon, andra människor och gud vet vad - för att andra människor skulle ha något att göra, något att titta på. För de som befann sig inne på arenan var det på fullt allvar. De måste slåss för att få fortsätta leva sina liv (vad det nu var för liv att leva). Jag kan bli oerhört äcklad av att tänka på det. "Hur kunde man?!" Men samtidigt undrar jag ibland om det som vi kallar underhållning idag egentligen är bättre. Hur mycket av det som går på tv handlar inte om att se ner på andra människor och känna sig bättre än "de andra"? Eller att någon annan talar om för de stackars människorna vilka fel de gör. Sedan är ju vissa saker bara allmänt hjärndöda egentligen. Fotboll till exempel. Eller valfri annan sport. X antal vuxna människor springer, hoppar eller whatever så bra de kan. Varför? Jag kan inte låta bli att fundera över hur människorna som lever om tusen år kommer att uppfatta oss som lever nu, utifrån vad vi lät oss underhållas av. Vad vi ville se. Kanske lite på samma sätt som jag ser på de som är med i Big brother: som tragiska, mer eller mindre blåsta människor som tror att de är något - nämligen bättre än någon annan.
Jag menar inte att jag är förmer än någon annan. Jag tittar ofta och gärna på olika sporter på tv. Jag kan fastna framför auditionavsnitt av idol (när det bara är människor som kan sjunga kvar i tävlingen, är jag inte intresserad längre). Jag dömer människor - människor jag inte känner, inte har någon aning om vilka de är, aldrig har träffat. Poängen är att vi alla gör det, alltid har gjort det och med största sannolikhet kommer att fortsätta med det. Sorgligt men sant.
Kommentarer
Trackback
