Fredag
ne.se: "fredag, tidigare räknad som veckans sjätte dag, sedan 1973 som dess femte; dagen fick redan i förkristen tid hos kontinentalgermanerna sitt namn, efter gudinnan Frigg, som en översättning av latinets Veneris Dies 'Venus dag'."
För mig är fredagar ganska kravfyllda. Själva dagen är oftast härlig - folk är glada, man pratar om vad som ska hända i helgen, ser fram emot att kunna göra sådant som vardagen inte lämnar utrymme för. Men dessa kvällar... Klockan är nio och jag vet fortfarande inte vad som kommer att hända ikväll - om det nu händer något alls. Det troliga är att jag blir sittande här hemma i min lägenhet och gör absolut noll. Det som eventuellt kan komma att hända är att min älskling kommer över hit. Men varken han eller jag vet hur det blir med det. Och jag känner liksom inte så många andra här i min "nya" stad som jag kan ringa med kort varsel och bjuda in mig själv till en fredagkväll. Och gå ut och festa själv känns sådär... Jag har alltså inte så många alternativ till att just sitta här i soffan och låta tiden gå. Det låter kanske tragiskt. Eller deppigt. Bittert? Men varför? Vem säger att det är en dålig fredag att sitta hemma med tända ljus, slökolla på tv och gå och lägga sig tidigt efter en intensiv jobbvecka? Vem bestämmer sådant? Visst, jag är nog lite tjurig just nu Men det beror på att jag känner mig begränsad - inte på att jag är hemma, "alldeles alldeles ensam". Eller så är det så att jag är både tragisk, deppig och bitter, men blir mer irriterad på alla förväntingar jag inte uppfyller och alla mallar jag inte passar in i, än ledsen över min eventuellt dåliga situation.
För mig är fredagar ganska kravfyllda. Själva dagen är oftast härlig - folk är glada, man pratar om vad som ska hända i helgen, ser fram emot att kunna göra sådant som vardagen inte lämnar utrymme för. Men dessa kvällar... Klockan är nio och jag vet fortfarande inte vad som kommer att hända ikväll - om det nu händer något alls. Det troliga är att jag blir sittande här hemma i min lägenhet och gör absolut noll. Det som eventuellt kan komma att hända är att min älskling kommer över hit. Men varken han eller jag vet hur det blir med det. Och jag känner liksom inte så många andra här i min "nya" stad som jag kan ringa med kort varsel och bjuda in mig själv till en fredagkväll. Och gå ut och festa själv känns sådär... Jag har alltså inte så många alternativ till att just sitta här i soffan och låta tiden gå. Det låter kanske tragiskt. Eller deppigt. Bittert? Men varför? Vem säger att det är en dålig fredag att sitta hemma med tända ljus, slökolla på tv och gå och lägga sig tidigt efter en intensiv jobbvecka? Vem bestämmer sådant? Visst, jag är nog lite tjurig just nu Men det beror på att jag känner mig begränsad - inte på att jag är hemma, "alldeles alldeles ensam". Eller så är det så att jag är både tragisk, deppig och bitter, men blir mer irriterad på alla förväntingar jag inte uppfyller och alla mallar jag inte passar in i, än ledsen över min eventuellt dåliga situation.
Kommentarer
Trackback
