Röja
http://www.svenskaakademien.se/web/Ordlista.aspx: "röja /.../ göra mark odlingsbar, odla upp; bryta väg; hugga bort skog; rensa upp; bereda rum; r. ur vägen skaffa ur vägen, mörda"
Att "hugga bort skog" låter ganska brutalt. Men man gör det väl för att man vill uppnå något annat med den ytan där skogen fanns? Man vill ha en förändring.
Även om det kan kännas jobbigt att röja är det vikitgt att faktiskt göra det ibland. Röja bland tusen saker på en vind, eller i sitt huvud. Röja upp i sitt liv. Gå igenom, sortera ut och göra sig av med saker. Just det här att behöva släppa grejer tror jag är det som orsakar störst problem och mest tvivel och kanske till och med ångest hos oss när vi försöker röja. Jag tänker att vissa människor är rädda att om man slänger en sak från en speciell tid eller händelse i sitt liv, så slänger man hela händelsen, hela minnet. Men jag hävdar att om minnet är tillräckligt viktigt kommer det att finnas kvar, även om den konkreta "minnessaken" inte gör det. Och även om minnet på sikt kanske tynar bort, tror jag att det har satt sin prägel på vem man är som människa - förutsatt att minnet faktiskt var så viktigt som det kändes när man stod där med den lilla porslinsfiguren eller vad det nu än må vara i handen för sista gången och kände skuld eller ångest över att göra sig av med den. Sedan menar jag inte att man måste röja undan allt - det är inte mängden saker som försvinner som är central, utan processen som pågår i huvudet på oss röjare. Börjar vi tänka kring vad som är viktigt respektive oviktigt i våra flyttlådor och i våra liv, tror jag att röjande är ett utmärkt sätt att utvecklas som person och att röra sig framåt i livet.
Röja = bereda rum för något nytt
Att "hugga bort skog" låter ganska brutalt. Men man gör det väl för att man vill uppnå något annat med den ytan där skogen fanns? Man vill ha en förändring.
Även om det kan kännas jobbigt att röja är det vikitgt att faktiskt göra det ibland. Röja bland tusen saker på en vind, eller i sitt huvud. Röja upp i sitt liv. Gå igenom, sortera ut och göra sig av med saker. Just det här att behöva släppa grejer tror jag är det som orsakar störst problem och mest tvivel och kanske till och med ångest hos oss när vi försöker röja. Jag tänker att vissa människor är rädda att om man slänger en sak från en speciell tid eller händelse i sitt liv, så slänger man hela händelsen, hela minnet. Men jag hävdar att om minnet är tillräckligt viktigt kommer det att finnas kvar, även om den konkreta "minnessaken" inte gör det. Och även om minnet på sikt kanske tynar bort, tror jag att det har satt sin prägel på vem man är som människa - förutsatt att minnet faktiskt var så viktigt som det kändes när man stod där med den lilla porslinsfiguren eller vad det nu än må vara i handen för sista gången och kände skuld eller ångest över att göra sig av med den. Sedan menar jag inte att man måste röja undan allt - det är inte mängden saker som försvinner som är central, utan processen som pågår i huvudet på oss röjare. Börjar vi tänka kring vad som är viktigt respektive oviktigt i våra flyttlådor och i våra liv, tror jag att röjande är ett utmärkt sätt att utvecklas som person och att röra sig framåt i livet.
Röja = bereda rum för något nytt
Kommentarer
Trackback
